Min första körlektion!!

Idag var jag på min första körlektion någonsin. Har suttit bakom en ratt tre gånger tidigare, för cirka 3 år sedan. Det var inte en trevlig upplevelse. Detta i kombination med att jag faktiskt tycker att bilar, motorer, trafikregler och teknik är OTROLIGT TRÅKIGT gjorde att mitt projekt rann ut i sanden. Men idag satt jag alltså där igen (vilket jag egentligen enligt mina planer skulle gjort redan i juni...). Jag hade i flera veckor innan pratat ingående med mina vänner om hur det hade gått för dem när de tog körkort (och fått en lätt ångest över hur enkelt de tyckte att allt var), samtidigt som jag spelade ut mardrömsscenarion i mitt huvud. Motorstopp, gråtattacker, krockar, arga medtrafikanter, överkörda hundar och barn, en elak lärare, stora lastbilar som mejar ner körskolans lilla Golf. Men värst av allt: inget körkort. För det värsta som kan hända när man tar sig för att skaffa körkort är ju egentligen inte att jag faktiskt kan dö av en krock. Det är att jag kan MISSLYCKAS. Att de säger "Du är ett hopplöst fall. Vi har aldrig haft något som fattat så trögt och kört så dåligt som du!". Att inte klara de mål, den ribba, man har satt upp för sig själv. Att inte bli godkänd, varken enligt skolans eller mina egna kriterier.

Det var inga krockar, jag var inte överdrivet korkad. Det var mycket att hålla reda på (och jag minns nog knappt hälften om du skulle testa mig nu) och läraren var butter och jag fick motorstopp några gånger, men jag körde en bil. Jag stannade den. Jag växlade. Jag växlade i backe. Och tiden flög iväg för att jag var så koncentrerad. Det VAR väldigt jobbigt, för att jag inte kunde det perfekt (och jag VILL att det ska vara perfekt, direkt). Men jag tog djupa andetag, försökte intala mig att ta det lugnt, att inte stressa upp mig, ta min tid. Tänka att jag faktiskt har rätt till allt det för att jag betalat för det här. Och när läraren tog över ratten och körde tillbaka bilen kände jag, att det där vill jag också kunna. Det där SKA jag också kunna. En dag kommer det gå som en dans, för mig också. Jag kanske till och med kan ha på lite bakgrundsmusik till dansen utan att bli störd och ofokuserad.